Siesta 2012
Det var lite sorgligt idag i skolan när vi insåg hur vi redan gått ut ettan, att alla nationella är avklarade, betygen sätts och kurserna avslutas as we speak... en sommar nu, sedan är det nya äventyr.

Free like you make me.
Det är svårt för mig att tänka sig att min värld, för tre månader sedan, den andra mars 2012, förändrades min helt och hållet på bara någon minut. Ett samtal förändrade allt jag trodde jag visste om mig själv, om mitt liv och om vem jag var. Jag var Hanna som börjat övningsköra och som gick på världens bästa gymnasium, Hanna som alltid ville ha lite mer av allt och som aldrig riktigt var nöjd med det som fanns framför mig när jag visste att det fanns mer där ute. Jag var Hanna med en dröm som jag aldrig trodde skulle slå in, som nästan gett upp på min chans att få genomföra den. Några minuter en fredagseftermiddag på väg in till TV:n, ett samtal, och livet är inte längre mitt liv. Ingen mer övningskörning nu på ett år, ingen Campeon, inget mer Lagom – här är allt jag någonsin önskat mig, och lite till. Att rätt som det var stå framför min största dröm, att kunna nudda den med fingertopparna, finns det något som slår den känslan?
Idag, vem är jag idag? Jag är fortfarande Hanna som inte riktigt får nog av det goda, som alltid vill ha mer, som alltid vill röra på sig och inte missa en sekund av allt som händer, även har om jag mycket väl vet att det är omöjligt att se allt som är på gång här i världen. Jag har nu inte ens tre skoldagar kvar på världens bästa gymnasium, inte på ett år i alla fall. Jag har tre månader, sedan är jag inte kvar med landet lagom, och jag är inte längre den som drömmer om att få sin dröm uppfylld. Hur ofta händer sådant här egentligen? Drömmar som slår in, bara sådär en vacker dag? Inte på miljonen har jag någonsin trott att jag skulle ha turen att få uppleva detta, att få chansen till detta.
Jag vet att det är en utmaning, att jag för första gången ska flyga på egna vingar långt hemifrån. Jag vet att det kommer vara otroligt tufft för mig att inte träffa mina bästa vänner varje dag, att inte kikna av skratt så fort jag ser dem, att inte få höra hur bra vi är tillsammans. Jag vet att detta är början på livet som kommer härnäst, början på allt som kommer sedan. Jag är redo att flyga, att få chansen att försöka trots motgångar och saknad efter mina nära och kära.
Min dröm sedan fem år tillbaka slår in nu, jag kan, jag vill, jag vågar, jag ska. Detta händer verkligen.



Summer's here
Livet leker, det är inte end tre månader tills det är dags!!! Det är självklart lite tråkigt att gå runt och vänta på placering. Jag blir frågad minst 10 gånger per dag vart jag ska i USA. JAG VET INTE, haha! Men det kommer, och sålänge är sommaren här. Vi spelar Volleyboll på kvällarna, igår hade vi trerätters hos en tjejkompis och såg Loreen ta hem storvinsten.
Det är lite roligt hur nationalistisk man blir när man sitter och håller hand i väntan på poängen, illskan över Italiens poängdiss och glädjeskrik! Härligt, minst sagt.


JAG SKA TILL USA JUU!!!




CARPE DIEM,
Spritt språngande galen
Hej!
Det är såhär att jag behöver hjälp med en sak... Det är på tiden att jag börjar knåpa på en packlista, och jag tar meeeeer än gärna emot lite hjälp av er, hah! Så vad är viktigast? Vad kan man prioritera bort och vad för stuffs ska man inte ta med sig? Det är tomt i min skalle och jag har ingen aning! So please help!!
Starships were meant to fly

This = Love

Don't worry be happy
Goddagens! Alla går runt som friterade kycklingar med röda näsor, nackar och ben på skolan och "ouch"ar om man rör fel axel, haha... Lunch i Stadsparken och nya fräknar på näsan, det blir inte bättre! Vill bara ha en placering nu och njuta av skånsk sommar!!!
Det är bara en magkänsla


