Antar... att det är nu delen där "man får läsa om mina tankar" invigs i lilla USA-bloggen. Fy, vad, jag, är, rädd. Jag sitter på min säng och vet inte riktigt var jag ska göra av mig själv. Jag trodde att jag skulle hänga med vänner, som inte trodde detsamma, och nu sitter jag här med total panik. Jag missar en lördag med vänner som jag inte har sådär jättemånga lördagar kvar med. Det går så snabbt, det är redan Maj och precis idag en månad tills jag har sommarlov. Jag intalar mig själv att jag missar allt det viktiga, allt som jag missar senare. Lite som att jag springer förbi allt det viktiga. Jag vill inte sitta hemma ikväll, alls. Men det finns verkligen inget att göra ikväll. Och inget jag kan göra åt det. Haha, jag har verkligen panik. Tiden springer liksom förbi medans jag står still. Känslan är bara så himla obehaglig.