Du står stadigare än alla vi

2012-09-17 @ 23:57:00
Förblir anonym.

Ska du hem? Tycker personligen du ska stanna kvar där du är. Det tar tid att vänja sig i en ny miljö. Känner en tjej som fick byta hem 3 gånger! Från familj till familj. Hon trivdes inte på de två första ställena och på den tredje kände hon sig äääntligen välkommen! Det gäller och försöka hitta sig själv där. Din vfamilj behövde också tid och smälta in faktumet att det finns en ny medlem, men dem välkomnade dig och gjorde så du kände dig som hemma. Genom att lämna kommer det vara som ett hugg i hjärtat på dem, de har kämpat för att få dig och trivas. 
Din familj och dina vänner i Sverige kommer inte försvinna men din vfamilj kommer inte vara kvar förevigt. Dem finns där för dig nu. Och i ett år framåt. Du klarar det om du vill. 
Det här är en one in a lifetime chans. Tänk på det. Ge det en chans till.

Ja, jag ska efter mycket om och men hem. Jag har träffat min Area Representative här, Irene, vi pratade väldigt mycket, och med många bidragande faktorer som jag inte känner att jag kan ta upp just på en blogg, så höll hon med om att det inte verkar vara "tillfällig hemlängtan". Jag önskar att hon redan innan mitt år här började hade gjort andra beslut angående min placering, men så blev det helt enkelt inte. Detta är ingens fel, det är bara fel person på fel plats. Jag tycker att du har rätt i vad du säger, att jag hade kunnat vänja mig vid detta. Det handlar inte om att jag inte kunnat, jag hade kunnat tvinga mig själv att stå ut i världens absolut tråkigaste high school med dåliga elever, men det handlar om att jag helt enkelt inte om det. Alaska är väldigt vackert, men jag trivs inte här, inte som high school elev. En vacker dag kanske jag återvänder, men inte på detta sättet.


Jag har pratat med min familj här, och dom tycker att det är tufft. Men de är min familj oavsett hur länge jag har varit här, jag älskar min värdmamma, hon har blivit en bästa vän. Jag har tre nya systrar som jag utan tvekan kommer träffa senare i livet. Mina värdföräldrar har stöttat mig igenom detta, gjort ALLT för att jag skulle trivas här, jag har skrattat så att jag har gråtit här hemma, spelat kortspel och fia med knuff under en blackout. Detta är minnen som jag aldrig glömmer. 


East High School var inte för mig, alls. Här i alaska är en väldigt stor del av befolkningen Simoan (native-american) och min skola har en vääldigt stor population av Simoans, som väljer att hålla sig för sig själva och inte beblanda sig med vita. För att inte tala om att det finns väldigt många kriminella på skolan. SWS (School within a school) som jag blev placerad i, är en del av skolan med ca 200 elever som redan känner varandra, lite som Campeon. De är inte sådär intresserade av att släppa in nya människor och människorna är väldigt omogna och olika mig och mina vännner hemma i Sverige. De få vänner som jag börjat lära känna här är väldigt snälla, men även de har sina vänner osv. Lektionerna här är tråkiga, historian är precis det jag lärt mig hemma i sverige for example. Sporterna på East är rent ut sagt nada, folk går inte på fotbollsmatcherna, för fotbollslaget suger, det gör alla andra sportlag också hah! Men detta är bara små delar av att min upplevelse helt inte har blivit riktigt rätt, min uppfattning av detta stället är fel. 


Jag vill inte att ni som läser detta ska tro att jag inte har försökt, att jag inte förstår tyngden av vad detta året skulle kunnat bli. Jag vet att det finns väldigt många som velat ha detta så mycket mer. Jag brukade vara en av de, detta var allt jag drömde om, USA. Men jag började gymnasiet, och jag var väldigt lycklig när jag lämnade min värld där hemma. Så enda sedan jag började skolan här har jag haft ett drag mot Sverige. Jag vaknade och ville inte gå till skolan, skolan där jag knappt gjorde någontin ändå! Jag kan inte hjälpa hur jag känner, och jag har inte den sortens hemlängtan där jag bara vill krama om mamma. Det vill jag i och för sig, men det känns så självklart för mig att jag borde vara hemma och inte här. Det går inte över, och när jag tänker på att jag ska få åka hem blir jag lycklig.


Jag har alltid följt mitt hjärta, alltid gjort vad som känns rätt oavsett. Jag är glad och tacksam för att ha fått denna möjligheten. Jag är stolt över mig själv att jag vågade åka, trots att min placering inte alls var vad jag hade önskat mig, och inte ens vad jag hade trott efter den där önskan! Jag har fått uppleva Alaska, en bit av det, och insett att jag för tillfället hör hemma i Helsingborg, att jag vill ta studenten i Helsingborg med mina bästa vänner. Världen finns kvar, den försvinner inte. Om jag vill så kan jag, och en vacker dag kommer jag kanske tillbaka. Jag har lärt mig uppskatta mitt hem, vad jag har där hemma. Dessutom har jag fått en ny familj här, en familj som jag aldrig hade träffat om jag inte hade valt att tacka ja till den här placeringen. 


Så, jag ska hem, och det känns otroligt bra. Lite sorgligt, men lyckan väger över. Jag förlorar en del upplevelser som jag aldrig kommer få göra igen, men när jag tänkt efter den senaste veckan så har de inte haft den tyngd som jag kanske önskat att de hade. Jag vet inte om detta har gett er några svar, om ni kan förstå mig en ynka, men oavsett om jag blev mutad med att stanna och att få åka till Hawaii i vår, så är att komma hem så mycket mer för mig. Om man inte varit här, förstår man nog aldrig riktigt. Ingen upplevelse är den andra lik. Jag kommer fortsätta blogga och förmodligen ge en liten historia om vad som hände osv. just nu ska vi iväg och köpa en extra väska för mig, och spendera kvalitetstid med familjen.


Jag vet inte om "anonym" känner mig, men jag är en person som agerar snarare än att hålla det inne. Jag gör vad som känns rätt, och jag vet med mig när något inte är rätt för mig. 


Tack nära och kära för allt ert stöd, för att ni har pushat mig till att stanna, till att må bättre. Jag tror på riktigt att jag har den mest oslagbara krets av familj och vänner, jag har blivit "blessed" eller vad man nu ska säga. Jag älskar er alla så, och längtar efter att krama om er.


Kommentarer
Postat av: Ankan

När du än kommer hem är du välkommen hit och hänga en eftermiddag och bara dricka bryggkaffe och bara prata!!! Vi längtar efter dig!!

2012-09-18 @ 11:39:20
Postat av: Anonym

det tar tid och komma in i det... Tar minst tre månader. Du är bara ledsen över att du hamna i Alaska och inte i California eller Miami eller något sådant ställe.. man får ta det man får och göra det bästa av det!

Svar: Jag är inte ledsen över att hamna i Alaska, det är väldigt vackert här, tro mig! Jag har gjort klart för alla samt mig själv att jag inte väljer att åka hem pga vilken stat jag är i. Jag vet att jag förlorar att testa på Crosscountry Skiing, Alyeska osv... men jag har verkligen vridit och vänt på det hela, och hem vinner alltid på något sätt
Hanna Persson

2012-09-18 @ 19:35:15
Postat av: Anton Karlqvist

anonym, jag förstår inte varför du är sur för att Hanna inte vill vara kvar i USA. Det är hennes beslut. Åk dit själv och se hur det är.

2012-09-18 @ 20:55:41
Postat av: Anton

Hej Hanna synd att det inte funkade

2012-09-18 @ 20:57:41
Postat av: Moster Carina

Hejsan gumman!

Jag pratade precis med mamma och förstår att du har bestämt dig. Du ska göra vad som är bäst för dig och det som känns rätt. Vad andra tycker och tänker kan du ändå aldrig påverka så det är inget som du ska hänga upp dig på. Det är tråkigt att det inte blev den upplevelse som du sett fram emot men det är ju samtidigt inte hela världen att åka hem. Vi får ta en fika när du kommit hem. Kramar / Carina

2012-09-18 @ 21:32:39
Postat av: Lisa

Att vara utbytesstuden är inte lätt, det är inte för alla. Du gör vad som är rätt för dig, oroa dig inte för vad andra tycker. Jag känner inte dig, och vet inte vad du har och hade för förväntningar på ditt år. Jag klarade av ett år på den tiden då internet inte fanns och allt man hade var telefon och vanliga brev att hålla kontakt med mamma och vänner. Snacka om att vara isolerad av vad som på gick i Sverige.:-) Men inget hade ändrats i Sverige upptäckte jag när jag kom hem sen, bara jag(mognat och mer självständig).;-)

2012-09-19 @ 05:43:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback